Anpassa den civila beredskapen

Kort förord: Inlägget syftar till att leda tanken, till att väcka vilja att agera, och att påvisa möjligheter. Det syftar också till att försöka väcka till liv en debatt och ett samtal om den civila beredskapen och det civila försvaret där alltför få deltar. Inte minst på den politiska nivån, där ledarskapet för det civila försvaret idag i stort saknas och det råder tystnad.

Vi har ett stort antal mycket kunniga, kompetenta och erfarna individer ute i systemet inom det civila försvarets olika verksamheter. Lyssna på deras uppfattning och behov, de kan sina verksamheter bäst. Uppfattningarna nedan står för mig personligen, utifrån där jag står.

Frågan hur Sverige kan höja försvarsförmågan i närtid ställs nu mot bakgrund av en kraftigt försämrad situation i Europa och det omfattade ryska väpnade angreppet mot Ukraina. I detta inlägg avser jag att göra ett, naturligtvis inte uttömmande, inlägg i denna diskussion. Fokus kommer att ligga på det civila försvaret.

Står kriget för den svenska dörren? Nej, enligt Försvarsmakten gör det ”på kort sikt” inte det, och enligt statsministern ”inte som läget är nu”. På ett fåtal år har Sveriges offentliga styrning utgått från ungefär ”krig är inte aktuellt” till ”krig kan inte uteslutas” till ”det är inte krig på kort sikt i alla fall…”. En sak är säker: utvecklingen går nu mycket snabbt, och det finns inga tecken på ljus i tunneln. Vi går en lång, mörk och svår tid till mötes i Europa. Det finns också föga anledning att tro att Putins vansinne slutar med Ukraina. Nästa gång kan kriget mycket väl vara på Sveriges gränser i Baltikum, i Polen eller i Finland. Och förmåga tar tid att bygga.

Kan vi då göra något på civil sida för att höja vår förmåga i närtid? Solklart JA. Dels kan vi vidta grundläggande robusthetshöjande åtgärder för att höja vår allmänna motståndskraft. Dels kan vi vidta åtgärder som mer specifikt inriktar sig mot målsättning för totalförsvaret och det civila försvaret. Här ingår stödet till försvarsmakten. Inom båda delar krävs att civila aktörer omprioriterar, och minskar ned, pausar eller avvecklar viss annan verksamhet till förmån för beredskaps- och försvarsåtgärder. Allt för att höja vår förmåga i närtid, på kort och medelsikt (tänk innan sommaren, närmaste året, närmaste åren). Detta kan göras utan att tappa långsiktig utveckling och målsättning.

AVSAKNAD AV CIVIL BEREDSKAPSANPASSNING – OCH DESS NÖDVÄNDIGHET

Först några ord om civil beredskapsanpassning. Inte höjd beredskap, utan beredskapsanpassning. Inte det juridiska steg regeringen kan besluta om för att öka förutsättningar att med samtliga resurser i landet försvara oss, utan den löpande verksamheten i grundberedskapen som oaktat säkerhetspolitiskt läge (men i synnerhet i försämrade lägen) måste pågå och upprätthållas. Som också minskar steget mellan grundberedskap och en eventuellt höjd beredskap, skulle vi komma dit. Som kanske till och med gör att en situation av höjd beredskap kan undvika att utgöra mer av ett hinder och snubbeltråd än ett stöd i ett mycket svårt läge.

Jag vill påstå att beredskapsanpassning inte förekommer på civil sida i Sverige idag. Visst pågår totalförsvarsverksamhet, med utbildningar, konferenser, utredningar och analyser. Visst vidtas diverse fragmenterade åtgärder i systemet. Visst finns verksamheter som får anses ha anpassningsförmåga. Polisen är ett exempel, där man startat en särskild händelse kopplat till utvecklingen. Sjukvården, också operativ verksamhet i vardagen, kan också anpassa sig internt. Men ingen bredare bemärkelse av systematisk beredskapsanpassning. Jag tror inte ens att det här finns som koncept, än mindre finns det beskrivet hur det skulle kunna se ut i praktiken i vår förvaltningstunga offentlighet. Hur går vi från att tänka hotbild i framtid, till att se den krypa under huden på oss idag och också lyckas möta detta mer operativt i vår verksamhet? När alla tre dimensioner ”kort, medel och lång sikt” blir oerhört… ja, korta?

Konceptet civil beredskapsanpassning borde finnas, och borde utgöra grunden för hur vi dimensionerar hela det civila försvaret. I författningsgrunden för totalförsvaret framgår att förberedelser för krigsfara och krig ska vidtas på alla nivåer i samhället. Åtgärder ska vidtas i förberedelsesyfte, och det ska finnas planer för verksamheten. Resultatet måste utmynna i åtgärdsförslag som beslutas och genomförs; på så vis skulle en systematisk planerings- och förberedelseprocess skapa en motor i en civil beredskapsanpassning. Så jobbar vi inte idag.

Frågan man ställer sig är såklart om vi gör rätt saker idag inom det civila försvaret. Jag är inte säker. Eller, för att vara tydlig, jag tycker inte det. Vi gör varken rätt saker eller tillräckligt med saker. Tyvärr tycker jag inte heller att vi gör de saker som vi ändå gör på rätt sätt.

För att hamna i rätt spår framåt tror jag att ansvariga för det civila försvaret, med det politiska ledarskapet i fronten, måste ta sig en funderare: hur ska egentligen processen för den civila beredskapsanpassningen kopplat till totalförsvaret se ut? Hur anpassar vi verksamheterna så att vi uppnår en operativ effekt (kopplat till målen för totalförsvaret) som skapar reell förmåga både här och nu, och för utvecklingen på sikt? Hur jobbar vi i olika tidsperspektiv – samtidigt och parallellt? Den frågan behöver kunna beskrivas om vi ska ha någon trovärdighet avseende den civila delen av totalförsvaret. Att anpassa civil beredskap ska kunna beskrivas, och ska kunna genomföras över tid – detta oavsett säkerhetspolitiskt läge. Jag citerar Sveriges överbefälhavare: vi ska kunna slåss med det vi har, här och nu. Det gäller även civila, det gäller alltid, men det sker inte av sig självt.

TRE ÖVERGRIPANDE OMEDELBARA ÅTGÄRDSOMRÅDEN

Åtgärder måste vidtas omedelbart för att beredskapsanpassa det civila försvaret. Försvarsmakten är långt före, men de behöver stöd från det civila försvaret och behovet minskar inte vid krigsfara och krig. Att inte agera är att underminera vårt nationella försvar, underminera försvarsmaktens förmåga, och underminera svensk säkerhet.

Nedan redogör jag för tre övergripande områden jag ser borde omhändertas i det närmaste.

Besluta om och implementera befintliga åtgärdsförslag

Besluta om och implementera skyndsamt de föreslagna åtgärder som finns i en lång rad olika underlag på olika ledningsbord, vare sig det rör departement, myndighet eller kommun. Det har gjorts utredningar och analyser under flera år både övergripande och inom sektorer som omgående behöver hanteras; sårbarheter och förmågehöjningsbehov är på många ställen välkända. Begär inte in underlag där sådant redan finns – detta chokar systemet som redan är tunt på folk som också kan vara trötta efter pandeminåren. Titta på det befintliga och om möjligt bjud in till samtal för att avhandla eventuella följdfrågor eller behov av förtydliganden.

Några exempel. På den strukturella nivån finns Holmbergs utredning om civil ledningsstruktur. Denna måste beslutas omgående, så att vi får rätsida på de värsta mandatglappen i systemet. På en sektorsnivå (livsmedelsförsörjning) behöver vattentäkter skyddas, kemikalier för rening införskaffas och lagras, nödvattenutrustning och mobila vattenverk inköpas, reservkraft kan behövas på många håll. På en geografisk nivå bör kommunerna köra kampanjer om totalförsvar och hemberedskap, och accelerera och färdigställa sitt ansvar kopplat till trygghetspunkter. Och tusentals andra åtgärder likt dessa. Iordningsställande och kontroll av skyddsrummen, och eventuell nybyggnation av sådana ihop med investeringar för räddningstjänsten under höjd beredskap, vågar jag knappt ta upp men måste mot bakgrund av de bilder som nu florerar från Ukraina.

Politiker, nationellt och lokalt, myndighetschefer: fatta beslut och implementera de åtgärder som finns på förslag efter den analys som era organisationer och/eller underlydande myndigheter gjort. Tillför mandat och resurser för genomförande. Nu.

Ta fram beslutsunderlag för åtgärdsförslag där dessa inte finns – och låt implementera

Långt ifrån alla civila aktörer har gjort jobbet. Vi må älska att hata ansvarsprincipen, men den är tydlig, och understödjs också i många (om än inte alla) delar av befintliga lagar och förordningar: alla skall göra sin hemläxa och beakta totalförsvarets krav i sina verksamheter. Har din organisation inte gjort någon analys – eller alltför bristande analys – rörande grundläggande behov för att öka robusthet, motståndskraft och höja förmåga och beredskap, så är klockan en minut i tolv nu.

Alla ledningar med det här scenariot: ställ fråga omgående till era organisationer att utarbeta beslutsunderlag med förslag på hur just ni kan höja er förmåga på kort, medel och lång sikt, med tyngdpunkt på kort och medel. Ansvariga departement ställer frågan till sina myndigheter. Utgå från

  1. Försvarsbeslut och de målsättningar som framgår i den politiska styrningen
  2. De scenarion som staten pekat på är utgångspunkt för planering (obs: använd gärna spelverksamhet – enkel sådan är utmärkt – för att jobba med mer utvecklade händelseutvecklingar av relevant för er specifika verksamhet. Stöd finns att få här.)
  3. Era ansvar och uppgifter, och de prioriteringar som ni kommer behöva göra däri mot bakgrund av målet för det civila försvaret, nämligen att skydda civilbefolkningen, upprätthålla samhällets funktionalitet och stödja försvarsmakten (i korthet).

Och åtgärder som ”vidare utredning” i all ära – men tänk nu reell förmågehöjning. Människor och prylar är en bra start för riktig förmåga.

VÅGA GÖRA FEL FÖR ATT LYCKAS GÖRA RÄTT. Fatta beslut och genomför åtgärder även vid osäkerheter. Allt måste inte vara perfekt, ni kommer inte veta allt ni önskar veta, men lita på er personal, lita på att ingen annan kan er verksamhet bättre – vi andra förlitar oss på er.

Plocka lågt hängande frukter i er egen verksamhet

Det finns mängder som kan göras inom befintlig ram, befintliga uppdrag och befintliga mandat – om ledningen gör medvetna omprioriteringar. Sitt inte och vänta avseende åtgärder som är inom räckhåll. Nedan ges exempel och övergripande förslag på åtgärder som troligtvis kan vidtas oaktat verksamhet, uppdelat på personal, materiel/försörjning, lokaler och information.

Personal

Öva. Öva öva öva. Ordinariepersonal i första hand, men kalla med fördel in sådana som kan vara extraresurser vid kris eller krig till övning. Pausa annan verksamhet för att öva. Hellre flera små övningar än en stor. Tabletops, spel. En enorm övning ger framför allt signaleffekt och riskerar att skapa mer förmåga att genomföra övningar än något annat, medan mindre sådana snabbt skapar ökad kunskap och förståelse, samt förutsättningar för snabb ökning av befattnings- och verksamhetsberedskap. Spelverksamhet är utmärkt, och gärna med hjälp av backtrackingövningar. Med hjälp av övning, spel och tabletops kan man också få loss åtgärdsförslag. Glöm inte att öva högsta ledningen. Spel och övning utgör dessutom en mycket god grund för uppstart av en beredskapsplanering.

Informera er personal om tjänsteplikten. Informera gärna i samband med detta om hemberedskap, och hur personalen med fördel kan göra hemma för att skapa en grundläggande egen förmåga, beredskap och ett större lugn.

Se över personalplaneringen, och besluta om krigsorganisationen. Utgå med fördel från det som gjorts under pandemin, men ta inte förgivet att samma prioriteringar kommer att behöva ske vid krigsfara och krig, eller ens i det läge vi är i nu. Prioriteringar och hur de bör se ut kan skilja sig mycket åt i olika lägen och utgör en av de större åtaganden vi har att reda ut, så långt möjligt, på förhand genom planering och förberedelser.

Uthållighet. Tänk på personalens uthållighet. Vi har otroligt mycket vi behöver göra för att ta igen mer än 20 års neglekt, och mer än 5 års långsamma takt efter försvarsbeslut 2015 då planering för totalförsvaret formellt återupptogs. Prioritera bland åtgärder och uppgifter – en sak i taget och det viktigaste först.

Materiel/försörjning

Se över alla avtal, särskilt med leverantörer inom kritiska funktioner. Upprätta en löpande relation och dialog med företagen om den inte redan finns, och i synnerhet kopplat till gällande läge. Undersök bl.a. deras egen försörjningssäkerhet så att ni får en tydligare bild av vad som kan förväntas och om det behöver vidtas åtgärder. Använd bredden av och alla möjligheter som finns i upphandlingslagstiftningen nu; den är avsevärt mer tillåtande än vad kulturen den lever i gör gällande. Låt inte den, ärligt talat haltande, privat-offentliga beredskapssamverkan som finns i Sverige sätta upp onödiga hinder och trösklar. Se möjligheter i lagstiftning och samarbete.

Investera i sådant ni vet behövs men ännu inte köpt in. Reservkraft och diesel för driften? Bör ni ha livsmedelsresurser på arbetsplatsen? Cyklar för att ta sig runt i stan om annan transport står stilla?

Om kontinuitetsplaner inte finns, ta fram dessa och vidta åtgärder mot bakgrund av resultatet. Om de finns, testa dem. Notera att kontinuitetsplanering aldrig kan ersätta beredskapsplanering – det förra handlar främst om att återställa en viss verksamhet efter avbrott (”att göra saker rätt”), medan det senare handlar om hur vi ska agera i olika händelseutvecklingar (att göra rätt saker [dvs även om avbrott i olika verksamheter inte kan återställas]).

Lokaler

Alla kritiska civila verksamheter behöver tänka över sitt fysiska skydd, inklusive bevakningsresurser. Bevakningsresurserna är dock inte oändliga; snarare är detta en trång sektor och i synnerhet eftersom vi inte kan utgå från Hemvärnets stöd. Bedöm ert bevakningsbehov och prioritera redan nu så att ett underlag finns. Delge detta i lämplig form (läs: beakta skyddsvärdet i informationen) med berörda på högre nivå och med berörda samverkansparter.

Alternativ ledningsplats. Har ni inte börjat planera och vidta åtgärder för er alternativa ledningsplats är det dags. Det är ett stort jobb och om inte ens påbörjat, påbörja. Man kan komma långt på 1-2 år beroende på var man är.

Information

Säkerhetsskyddet – i korthet att skydda information som är av vikt för Sveriges säkerhet – är något av ett sorgebarn på flera nivåer. Dels på grund av så många år utan ett aktivt arbete på området (på civil sida) som föranlett bristande hantering och kunskap. Men numer också då lagstiftningen i sig av väldigt många uppfattas utgöra ett hinder för riktig säkerhet, då man säger sig fastna i compliance och enorma mängder administration och krångliga åtaganden. Det här är dock inte tillfället att gå i djupet på den frågan.

Jag vill för detta ämnes skull understryka: accelerera säkerhetsskyddsarbetet, men gör det för guds skull på ett klokt sätt! Utbilda om VARFÖR säkerhetsskyddet är viktigt, hjälp era anställda och medarbetare att förstå strategisk effekt och mål, kontext samt övergripande om infosäkerhet och IT-säkerhet. Påminn om att inte snacka hemlisar i hissen, eller ta emot dyra middagar av misstänksamma individer, eller att de ska tala om när de inte mår bra eller när de känner sig förbisedda. Att våga rapportera säkerhetsincidenter, och följ upp att kulturen också tillåter det. Accelerera säkskyddsarbetet i stort, men fastna inte i detaljer och compliance som chokar hela organisationen.

Vidare, se till att uppdatera era datorer och system ofta, kanske dagligen. Idag finns inget lagkrav på hur ofta säkerhetsuppdatering måste göras (men regeringen kan förordningsstyra, om de skulle vilja). Här slarvas otroligt mycket, och det utgör en onödig cyberrisk som hotar svensk säkerhet. Och tillse säkra DNS, med andra ord en säker koppling till internet, exempelvis så att er hemsida inte kan förfalskas. Kontrolloggar för incidenter och behöringskontroller är ett absolut måste; medarbetare som avslutat sin tjänst ska inte ha kvar behörigheter i systemet. Basic ja, men det förekommer.

Avslutningsvis: Har ni kommit en bit på väg avseende verksamheten? Genomför återkommande beredskapskontroller. Det finns inget som säger att beredskapskontroller bara är en militär företeelse.

Allt ovan kan man få stöd och hjälp med. Ta ansvaret att be om det i så fall.

***

Många har ropat i åratal om att vi behöver förstärka försvaret – militärt som civilt. Minns detta om något: ingen av gångerna har det varit att ropa varg. Det har blivit stadigt värre för varje gång vi har ropat. Och värre kommer det att bli. Även om vi kanske inte tror det så kommer en vardag att skapas även mitt i ett pågående invasionskrig i Europa. Men vad ni gör: låt inte läget över tid normaliseras i er till den grad att ni avstår från att vidta åtgärder.

Tillse att åtgärder i er verksamhet eller i den verksamhet ni har tillsyn över vidtas: nu, på kort sikt, på medelsikt och på lång sikt. Över tiden ska vi löpande vidta åtgärder för att anpassa vår beredskap, samt bygga och därefter upprätthålla vår försvarsförmåga.

Vi ger oss aldrig om vi blir angripna – låt oss accelerera redan nu. Ingen annan kommer göra jobbet på din arbetsplats.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: